Hovrätten dömer pappan i babyfallet i Kristianstad för synnerligen grov misshandel till fängelse fyra år

Den 9 september 2016 kom en drygt en månad gammal babyflicka in till akuten i Kristanstad med andningssvårigheter. Flickan avled senare till följd av en hjärnblödning. Vid obduktionen konstaterades att flickan hade ett stort antal revbensfrakturer av olika ålder. Vidare fanns uppgifter om att flickan under sin levnad haft flera blåmärken i ansiktet och på kroppen.

Mamman och pappan åtalades vid Kristianstads tingsrätt för synnerligen grov misshandel. Åklagaren gjorde i första hand gällande att föräldrarna eller en av dem aktivt hade tillfogat flickan frakturerna och blåmärkena. Hon gjorde i andra hand gällande att föräldrarna skulle dömas för att de inte ingrep och förhindrade den andre förälderns misshandel enligt principen om garantansvar. De åtalades vidare för vållande till annans död, grovt brott, genom att de inte i tid sett till att flickan fått vård och därigenom orsakat hennes död.

Föräldrarna förnekade att det hade utsatt flickan för våld. De gjorde gällande att flickan lidit av någon sjukdom eller bristtillstånd och att det var orsaken till frakturerna och blåmärkena. Tingsrätten ansåg att det inte kunde uteslutas att blåmärkena och frakturerna uppkommit på annat sätt än genom annans våld och ogillade åtalen för misshandel. Tingsrätten ogillade vidare åtalen för vållande till annans död med den motiveringen att ingen av föräldrarna i tid hade förstått att flickan var så sjuk att hon svävade i livsfara.

Hovrätten ändrar domen mot pappan och dömer honom för synnerligen grov misshandel. Hovrätten anser att de teorier som framförts om att blåmärkena och revbensfrakturerna kan ha uppkommit till följd av något sjukdoms- eller bristtillstånd har motbevisats och att det är klarlagt att pappan utsatt flickan för misshandel. Misshandeln bedöms som synnerligen grov då pappan visat synnerlig hänsynslöshet och råhet genom att vid upprepade tillfällen misshandla ett mycket litet och helt försvarslöst barn som var helt beroende av honom.

Åklagaren gjorde i hovrätten inte längre gällande att mamman aktivt hade misshandlat flickan men menade att hon skulle dömas för misshandel på grund av sitt garantansvar. Hovrätten anser att utredningen inte ger stöd för antagandet att mamman inte skulle ha ingripit om hon förstått att flickan var utsatt för misshandel och ogillar åtalet mot henne.

När det gäller åtalet för vållande till annans död instämmer hovrätten i tingsrättens uppfattning och frikänner båda föräldrarna.

B 2212-17