Högsta domstolen avgör svårbedömd försäkringstvist

Sedan ett företag genom fel i leveranser hade orsakat ett annat företag skada fick det drabbade företaget efter skadegörarens konkurs ingen ersättning ur dennes ansvarsförsäkring.

En ansvarsförsäkring ger den försäkrade skydd mot skadeståndsansvar och tryggar därmed indirekt den skadelidande. I försäkringsavtalslagen finns det bestämmelser som säkerställer att den skadelidande verkligen får försäkringsersättningen. Enligt en sådan bestämmelse har den skadelidande rätt att få ut ersättningen direkt av försäkringsbolaget om den försäkrade sätts i konkurs.

I det aktuella fallet hade det försäkrade företaget förlorat sin rätt till försäkringsersättning därför att det inte hade anmält skadan till försäkringsbolaget inom den frist som föreskrevs i försäkringsavtalet. Frågan var om det skulle innebära att inte heller det skadelidande företaget, som på grund av motpartens konkurs fick vända sig direkt mot försäkringsbolaget, kunde få ut någon försäkringsersättning.

Högsta domstolen utgick från att det skadelidande företaget hade den rätt till försäkringsersättning som avtalet gav det försäkrade företaget, varken mer eller mindre, om något annat inte följde av lagen eller avtalsvillkoren. Vidare fann domstolen att den tillämpliga bestämmelse i försäkringsavtalslagen tillät att fristvillkor fick verkan också mot det skadedrabbade bolaget. Det konkursade företagets underlåtenhet att anmäla ersättningskravet ansågs emellertid innebära att det inte fanns någon rätt till ersättning som kunde tas i anspråk. Det skadedrabbade bolaget förlorade alltså tvisten mot försäkringsbolaget.

HD