HD uttalar sig om betydelsen av att en häktningsförhandling hålls och häktningsbeslut meddelas trots att den s.k. 96-timmarsfristen överskridits.

När någon har gripits och anhållits, ska frågan om fortsatt frihetsberövande prövas vid en häktningsförhandling. Häktningsförhandlingen får aldrig hållas senare än fyra dygn efter att den misstänkte gripits (96-timmarsfristen). En domare underlät av oaktsamhet att kontrollera att fristen inte hade överskridit. Domaren höll häktningsförhandling och häktade de misstänkta. Domaren åtalades för tjänstefel. Hovrätten bedömde gärningen som ringa och ogillade åtalet. Högsta domstolen fastställer nu hovrättens domslut.

Syftet med 96-timmarsfristen är att tillförsäkra den misstänkte en rätt till en snabb domstolsprövning av ett fortsatt frihetsberövande. Domare är skyldiga att initiera att anhållningsbeslut hävs när 96-timmarsfristen har överskridits.  

Om det inte har uppmärksammats att 96-timmarsfristen har överskridits när häktningsförhandling hålls – och den misstänkte till följd därav fortfarande är frihetsberövad vid förhandlingen – uppkommer frågan vilken rättsverkan ett vid en sådan förhandling fattat häktningsbeslut får. Att den misstänkte, visserligen felaktigt, har förblivit frihetsberövad under häktningsförhandlingen motverkar inte syftet med rätten till en snabb domstolsprövning och är inte heller ägnat att påverka domstolens möjligheter att komma till ett riktigt resultat i häktningsfrågan. Högsta domstolen kommer därför fram till att det i en sådan situation inte föreligger något felaktigt frihetsberövande sedan häktningsförhandling hållits och beslut om häktning meddelats.

Eftersom de felaktiga frihetsberövandena alltså upphörde när respektive häktningsbeslut meddelades var de misstänkta frihetsberövade utan laga grund under endast några timmar. Tjänstefelet anses därför, samt då domaren hade en pressad arbetssituation, som ringa.

Högsta domstolen B 1727-17