Frikännande dom, saluförde skinn av prärievarg men sa att det var vargskinn

Det är förbjudet att sälja exemplar eller delar av djur som är utrotningshotade, t.ex. varg. Den som bryter mot förbudet kan dömas för artskyddsbrott. I det här fallet var det emellertid inte vargskinn utan skinn av prärievarg. Det spelade då inte någon roll att mannen sa att det var vargskinn. Hans handlande var inte straffbart.

Prärievarg eller koyote (canis latrans) är en art som finns i Nordamerika. Den är inte hotad utan har ökat i antal under senare år. Varg (canis lupus) är däremot en hotad art som skyddas både inom EU genom en förordning och i övrigt internationellt genom den s.k. CITES-konventionen. Den som bryter mot de regler som gäller på området kan enligt bestämmelser i miljöbalken, som hänvisar till EU-förordningen, dömas för artskyddsbrott till som mest fängelse i fyra år om brottet är grovt. 

Mannen förklarade sitt handlande med att det inte fanns prärievarg på Gotland under medeltiden och att det därför passade bättre in i sammanhanget under medeltidsveckan att säga att det var varg. I tingsrätten friades mannen. Men hovrätten ansåg att det som han hade gjort var straffbart och dömde honom till villkorlig dom och böter. 

Högsta domstolen har nu frikänt mannen. Enligt Högsta domstolen är det tveksamt om syftet med EU-förordningen verkligen har varit att mannens handlande ska vara förbjudet. Men i vart fall är straffbestämmelsen inte tillräckligt tydligt utformad. Enligt den ska det genom märkning av varan eller på något annat sätt framgå att det rör sig om en del av ett skyddat djur. Och det kan det rent språkligt inte göra om varan inte alls härrör från ett sådant djur. Att döma mannen skulle då strida mot den inom straffrätten gällande legalitetsprincipen.