Domar i mål om stöd och service till funktionshindrade

En person som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade har rätt till olika insatser för särskilt stöd och särskild service, om han eller hon behöver sådan hjälp i sin livsföring och behoven inte tillgodoses på annat sätt. En sådan insats är korttidsvistelse utanför det egna hemmet. Insatsen syftar till att erbjuda den funktionsnedsatte miljöombyte och rekreation, men kan också ges för att anhöriga ska få avlösning i omvårdnadsarbetet. Prövningen ska grundas på en bedömning i det enskilda fallet och med beaktande av de individuella förhållanden som råder.

Målen gäller om insatsen korttidsvistelse utanför hemmet kan beviljas för att bereda anhörig, som en vuxen funktionsnedsatt person är bosatt tillsammans med och som arbetar som dennes personliga assistent, avlösning i omvårdnadsarbetet.

För funktionsnedsatta personer som är vuxna är utgångspunkten att deras tillvaro organiseras på ett sådant sätt att de får sina behov av stöd och service tillgodosedda genom främst personlig assistans och daglig verksamhet. Rätten till insatsen korttidsvistelse är därför mer begränsad för vuxna som bor kvar i föräldrahemmet än när det gäller barn.  

Den omständigheten att den funktionsnedsattes anhöriga arbetar som dennes personliga assistenter utesluter inte att ett behov av korttidsvistelse kan finnas för att bereda anhöriga avlösning i omvårdnadsarbetet. Denna prövning ska göras mot det omvårdnadsarbete som inte omfattas av den beviljade personliga assistansen. Prövningen ska således göras på motsvarande sätt som om den funktionsnedsatte hade anlitat utomstående assistenter. Härvid måste klarläggas i vilka avseenden andra insatser inte möjliggör tillräcklig avlastning för de anhöriga och för vilka överskjutande behov korttidsvistelse behövs. Då det i de aktuella målen inte framkommit att de anhörigas situation är sådan att beviljade insatser inte räcker till har överklagandena avslagits.