Dom i mål om skattetillägg

Högsta förvaltningsdomstolen har tagit ställning till om Skatteverket har haft rätt att inom ordinarie omprövningstid och på oförändrat underlag ändra ett beslut om skattetillägg till den skattskyldiges nackdel. Domstolen har även prövat förutsättningarna för befrielse från skattetillägget.

En skattskyldig ägde ett kommanditbolag tillsammans med bl.a. sitt aktiebolag. Han redovisade en mindre del av resultatet från kommanditbolaget i deklarationen medan huvuddelen redovisades av aktiebolaget. Genom omprövningsbeslut avvek Skatteverket från hans deklaration och höjde hans inkomst av näringsverksamheten samt påförde honom skattetillägg. Vid en senare omprövning på den skattskyldiges egen begäran sänkte verket både inkomsten och skattetillägget. Efter det att han överklagat upptäckte Skatteverket att skattetillägget hade beräknats fel. Verket räknade därför upp skattetillägget i ett särskilt beslut innan det omprövade både beskattningen och skattetillägget och överlämnade överklagandet till förvaltningsrätten.

Målet gällde om Skatteverket haft rätt att på det sätt som skett ändra beslutet om skattetillägg till den skattskyldiges nackdel. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att verket i och för sig hade haft stöd för sitt förfaringssätt i de skatteförfaranderegler och den praxis som var tillämpliga. Eftersom skattetillägget har sådan straffrättslig karaktär att det omfattas av förbudet mot dubbla förfaranden i Europakonventionen prövade domstolen emellertid även om detta förbud påverkade Skatteverkets möjlighet att höja skattetillägget. Domstolen fann att så inte var fallet, eftersom det beslut varigenom skattetillägget sänktes och det beslut genom vilket det återigen höjdes hade fattats inom ramen för ett och samma förfarande. Förbudet mot dubbla förfaranden aktualiserades därmed inte.

Målet gällde också om det fanns förutsättningar att befria den skattskyldige från skattetillägget. Som skäl för befrielse hade han uppgett att den deklarerade resultatfördelningen mellan honom och hans aktiebolag totalt sett inte skulle ha lett till någon skattevinst för honom, bl.a. eftersom resultatet skulle ha beskattats hos aktiebolaget i stället. Högsta förvaltningsdomstolens ansåg att det inte fanns skäl att ta hänsyn till skatteeffekter som uppkommit i den skattskyldiges bolag.

Högsta förvaltningsdomstolen 2906-16