Dom i mål om inkomstskatt m.m.

2018-09-10

En familjestiftelse beslutade att dela ut ca fyra miljoner kr i periodiskt understöd till destinatärerna. Endast en del av beloppet betalades ut under året medan resterande belopp betalades ut året därpå. Stiftelsen yrkade vid taxeringen avdrag för hela beloppet samma år som beslutet om utdelning fattades.

Skattverket beslutade, med hänvisning till kontantprincipen, att bara medge avdrag med det belopp som betalats ut under beskattningsåret.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg inte att det av bestämmelsen om periodiskt understöd i 62 kap. 7 § inkomstskattelagen framgår att kontantprincipen är tillämplig eftersom den inte är utformad som en regel om beskattningstidpunkt.

I avsaknad av uttrycklig reglering av frågan om rätt beskattningstidpunkt ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att det låg närmast till hands att dra den slutsatsen att rätten till allmänt avdrag för periodiskt understöd från en familjestiftelse infaller när stiftelsen fullföljer sitt ändamål. Domstolen hänvisade till att det av rättsfallet RÅ 2010 ref. 40 följer att den prövningen ska göras med utgångspunkt i vid vilken tidpunkt och på vilket sätt ett anslag enligt god redovisningssed ska bokföras hos stiftelsen.

Annat hade inte framkommit än att stiftelsens redovisning hade upprättats i enlighet med god redovisningssed. Stiftelsen hade därmed rätt till allmänt avdrag med hela beloppet samma år som beslutet om utdelning fattades.

Bifogade filer: Mål nr 2345-17 Senast ändrad: 2018-09-10