Dom i mål om förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen

Enligt jordförvärvslagen krävs det tillstånd för att en juridisk person ska kunna förvärva lantbruksegendom från en fysisk person. Tillstånd får lämnas om förvärvaren avstår eller kan antas komma att avstå lantbruksegendom, som i fråga om produktionsförmåga ungefär motsvarar den egendom som avses med förvärvet. I vissa särskilt angivna situationer kan dock tillstånd lämnas utan att den juridiska personen lämnar kompensationsmark. Tillstånd kan också beviljas utan kompensation om det föreligger särskilda skäl.

Målet gällde frågan om det förelåg särskilda skäl för att bevilja en juridisk person tillstånd till att förvärva lantbruksegendom från en fysisk person utan att lämna kompensationsmark.

Utifrån syftet med regleringen, liksom de lagreglerade undantagen från kravet på kompensation och exemplifieringen i förarbetena, uttalade domstolen att regeln om särskilda skäl är avsedd att ha ett förhållandevis snävt tillämpningsområde. Särskilda skäl kan därmed inte utgöras av sådana skäl av allmän karaktär som vanligen förekommer vid förvärv av fastigheter, såsom driftmässiga eller andra ekonomiska fördelar samt rationaliseringsskäl. Inte heller torde allmänna effektiviseringssträvanden eller sysselsättningsaspekter kunna utgöra särskilda skäl. Detsamma gäller som regel även sådana förvärv som är betingade av generationsskiften och som görs i syfte att undvika ägosplittring.

Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att de skäl som klagandena hade åberopat och som tog sikte på bl.a. rationalisering av verksamheten och fördelar inför ett generationsskifte var sådana skäl av allmän karaktär som syftade till driftmässiga eller andra ekonomiska fördelar och som därför inte utgjorde särskilda skäl för förvärvstillstånd. I målet hade det även gjorts gällande att förvärvet avser egendom som är mycket kapitalkrävande i drift – som i äldre förarbeten anges som exempel på särskilda skäl – och att detta utgör särskilda skäl. Domstolen uttalade att det svårligen låter sig förenas med syftet att vidmakthålla markfördelningen mellan olika ägarkategorier att enbart lägga fastighetens areal eller köpeskillingens storlek till grund för bedömningen av om det föreligger särskilda skäl. Det kan dock inte uteslutas att det kan finnas fall där särskilda ekonomiska eller andra aspekter beträffande en viss egendom är sådana att de var för sig eller tillsammans kan utgöra särskilda skäl. Såvitt avsåg den aktuella egendomen hade några sådana omständigheter inte kommit fram. Sammantaget var omständigheterna inte sådana att det förelåg särskilda skäl att meddela förvärvstillstånd.