Barnkonventionen hindrade utmätning

Kronofogdemyndigheten hade utmätt en fastighet för betalning av skulder. På fastigheten bodde gäldenären tillsammans med sina sex barn. Några av barnen hade särskilda behov. Det fanns stora svårigheter för familjen att hitta en annan lämplig bostad.

Enligt lagen får en bostadsfastighet utmätas, men det krävs att utmätningen är försvarlig. Det betyder enligt Högsta domstolens avgörande att det ska prövas om en utmätning är förenlig med de rättigheter som ett barn har enligt Barnkonventionen.

En viktig del av saken är då ett barns möjlighet att få växa upp i en trygg och stabil hemmiljö. Att särskild hänsyn ska tas till barnets behov av trygghet medför inte att detta alltid blir avgörande. Avsevärd hänsyn ska också tas till borgenärens intresse av att verkställighet kommer till stånd. Barnets eget intresse av skydd för sin hemmiljö ska därför vägas mot borgenärens ekonomiska intresse.

I detta fall konstaterar Högsta domstolen att en utmätning av bostaden inte är försvarlig om man väger barnens intresse av att inte ryckas upp från sin hemmiljö mot borgenärernas intresse av att nu utnyttja fastighetens ekonomiska värde. Utmätningen hävs därför.